Dag 29 Guatemala - Antigua
Tillbaka igen efter vår hajk upp för vulkanen Acatenango(3970m). Kan sammanfatta det med att säga att det var det mest fysisk utmanande jag har gjort. 
Kl 6 på morgonen gick vi till agenturen OX som vi bokat turen med och började packa våra väskor med varma kläder, 4,5l vatten, sovsäck, liggunderlag, mat, snacks och för min del även tältpinnar. 
Ovetandes om vad som komma skall var vi glada. Först hade jag beslutat mig för att inte bära min egen väska men efter att ha testat den på ryggen och kände att vikten 10+ inte var så farlig så bestämde mig för att bära den.
Det gick uppför och ännu mera uppför
"någon" var väldigt trött vid ett av dom första stoppen 
Lunchrasten var välförtjänt!
Hajken tog ca 6h och då var lite mer än 4h gående uppåt. Vi hade nerför i kanske 5min under hela turen upp. Killarna tyckte att det var bland det jobbigaste dom gjort och då hade dom lika mycket vikt på sig som mig och jag väger i alla fall 30kg mindre än Felix. Är oerhört stolt och glad att jag klarade av detta utan att ens tänka tanken att ge upp eller att jag inte klarar det. 
Vissa klarade inte av att bära sina ryggsäckar själva så då fick denna stackars häst + två killar bära det åt dom.
Äntligen framme på basecamp och satte upp våra tält. Felix hade varit lite krasslig i magen innan vi började vandringen och han mådde bara sämre och sämre ju längre vi kom upp. Höjdsjuka är inte ovanligt vid den höjdnivå vi var på och det var troligen det han fick. Tyvärr kunde han inte följa med upp till toppen utan stannade kvar och sov vid lägret.
Den aktiva vulkanen Fuego såg vi från lägret. 
Jag, Pedro och dom andra började vandringen upp mot toppen på eftermiddagen
Bara uppåt!
såååå dimmigt och blåsigt på toppen
men fan vad skönt det kändes! 
Sen sprack vädret upp i ca 20min. 
Vi hade tävling att springa runt kratern. Pedro slog rekord(650m på 2,51) vilket gjorde att han fick sin tripp gratis! Jag försökte mig även på detta själv men efter ca 200m rush tog benen slut. Jag kom ingenstans.
Såhär såg skorna ut efter vägen ner
Felix lyckades även ta sig upp för lite middag
senare fick vi utsikt över alla städer nedanför oss. Svårt att få bild på
gick upp vid 6 för att se soluppgången
Fuego gav lite utbrott(på natten kunde man se lava spruta ut ur vulkanen)
sen bar det nedåt igen..
Felix mådde mycket bättre ju längre ner vi kom så troligen var han höjdsjuk. För mig var sista timmen påvägen ner ett rent helvete för har ganska känsliga knän och överröliga leder så kombon blev riktig smärta i knäna för varje steg. Men var bara att bita ihop! Har man tagit sig den jobbiga biten upp så kan man komma ner.
Så mysiga fötter som hade världens bästa dusch när vi kom tillbaka
åt även lite lyxig middag
Ovetandes om vad som komma skall var vi glada. Först hade jag beslutat mig för att inte bära min egen väska men efter att ha testat den på ryggen och kände att vikten 10+ inte var så farlig så bestämde mig för att bära den.
Lunchrasten var välförtjänt!
Vissa klarade inte av att bära sina ryggsäckar själva så då fick denna stackars häst + två killar bära det åt dom.
Äntligen framme på basecamp och satte upp våra tält. Felix hade varit lite krasslig i magen innan vi började vandringen och han mådde bara sämre och sämre ju längre vi kom upp. Höjdsjuka är inte ovanligt vid den höjdnivå vi var på och det var troligen det han fick. Tyvärr kunde han inte följa med upp till toppen utan stannade kvar och sov vid lägret.
Jag, Pedro och dom andra började vandringen upp mot toppen på eftermiddagen
Bara uppåt!
Vi hade tävling att springa runt kratern. Pedro slog rekord(650m på 2,51) vilket gjorde att han fick sin tripp gratis! Jag försökte mig även på detta själv men efter ca 200m rush tog benen slut. Jag kom ingenstans.
Strax därefter kom alla moln och dimman tillbaka efter solen gått ner och det blev ganska bråttom ner. Det blev oerhört kallt men man såg också bara ca 5m framför sig.
Felix lyckades även ta sig upp för lite middag
Felix mådde mycket bättre ju längre ner vi kom så troligen var han höjdsjuk. För mig var sista timmen påvägen ner ett rent helvete för har ganska känsliga knän och överröliga leder så kombon blev riktig smärta i knäna för varje steg. Men var bara att bita ihop! Har man tagit sig den jobbiga biten upp så kan man komma ner.
I natt kl 03:30 så tar vi direktbussen över till Honduras och La Ceiba. Det är därifrån man tar färjan över till Bay Islands sen. Resan kommer ta 14h så blir tidig sömn och mycket sömn även på bussen.
